Skolinspektionens kvalitetsgranskning kring arbetet med att ge förutsättningar för delaktighet är viktig läsning tycker vi i gruppen Specialpedagoger för skolutveckling. Här sammanfattar vi några viktiga insikter från granskningen.
Delaktighet enligt Skolinspektionen innebär att vara en aktiv och accepterad del av ett sammanhang, tillsammans med andra med möjlighet att ha inflytande och att bli lyssnad till. Bristande delaktighet antas också medverka till framtida begränsningar, exempelvis i fråga om vidare studier, arbete och försörjning. Skolinspektionens granskning gjordes delvis för att undersöka hur lärare arbetar för att göra elever med NPF delaktiga i undervisningen. Många skolor i granskningen arbetar aktivt med tillgänglighet och då särskilt med fokus på den fysiska miljön och med strukturer som till exempel agenda på tavlan. Samtidigt blev detta en hämsko för delaktigheten, man bortser från helheten och i många fall riskerar det att hindra elever att vara delaktiga i den ordinarie undervisningen.
Lärare efterfrågar konkreta verktyg men Skolinspektionen konstaterar att utan en grundläggande förståelse för vad verktygen ska bidra med så fungerar det inte. Ett samsynsarbete är nödvändigt för att råda bot på detta och ett nära samarbete mellan lärare och elevhälsa i utformningen av lärmiljöer:
”Konkreta metoder utgör en del i arbetet med att skapa förutsättningar för alla elever att vara delaktiga i undervisningssituationen. För att det verkligen ska bli verksamt krävs också att det finns en underliggande förståelse för de metoder som används och vad de syftar till att uppnå, liksom en förståelse för hur det egna förhållningssättet och bemötandet spelar en avgörande roll. Annars kommer inte de konkreta metoderna att få avsedd effekt” (Skolinspektionen)
I många fall ansåg elevhälsan att de hade ett uppdrag att handleda lärare i arbetet medan lärare ansåg att de inte fick stöd av elevhälsan. Detta måste skolledningar ta till sig för att organisera för ett samarbete som går utöver att diskutera individuella stödinsatser för att skolan ska ha möjlighet att utvecklas. Skolinspektionen ger exempel på när samarbetet fungerar väl för elevernas möjligheter att utvecklas i en inkluderande lärmiljö: ”Lärarna organiserar också undervisningen på ett flexibelt sätt, där aktivitet och innehåll avgör hur eleverna eventuellt grupperas. De anpassar och varierar undervisningen, både på grupp- och individnivå, med stöd av personal i elevhälsan”. Detta förutsätter enligt Skolinspektionen att personalen delar insikten om att det är lärmiljön som är fokus för inkluderande arbete och att möjligheter till delaktighet är mer än bara tillgänglighet i form av strukturer och fysiska samt individuella anpassningar.
Texten ovan är sammanfattad av specialpedagoger för skolutveckling där även jag ingår. Att ge elever rätt förutsättningar för att uppnå goda resultat är inte ett enkelt uppdrag. Skolpersonal, elevhälsan och rektorn samt huvudmannen behöver samarbeta och utarbeta en plan för hur arbetet ska utföras, följas upp och utvärderas. Arbetet är inte ett ensamarbete- kollegialt lärande är säkerligen en av flera viktiga vägar för detta. Skolan behöver organisera arenor där det finns utrymme för lärare och övrig skolpersonal att samtala om tillvägagångssätt och fördjupa sina kunskaper. Med stöd av kollegialt lärande kan lärare, elevhälsan och övrig skolpersonal få stöd av varandra i arbetet med att skapa lärmiljöer. Fördelen med att kollegor aktivt lär tillsammans och av varandra är att erfarenheterna, kunskaperna och perspektiven finns att hämta inom verksamheten.
Lärmiljöns utformning är av betydelse för alla elevers möjlighet till lärande och utveckling. Får min guldfisk svårt att simma går jag säkerligen tillbaka till djuraffären för att höra om de vet varför det blivit så. Då frågar antagligen butiksbiträdet vilken temperatur jag har på vattnet i akvariet, vattnets pH- värde, när jag rengjorde akvariet senast och vilken mat jag gett min fisk. Svårigheterna analyseras alltid först utifrån den omgivande miljön. Om en elev får svårigheter att skriva en instruerande text frågar skolpersonalen om eleven har läs- och skrivsvårigheter eller om eleven har svårt att koncentrera sig. Inom skolan börjar vi vanligen med att analysera svårigheterna utifrån en syn på eleven som bärare av bristerna. Sällan utgår vi från att skolmiljön kan vara otillräcklig. Om vi hade valt att först ta reda på om lärmiljöerna runtomkring eleven låg till grund för svårigheten att skriva en instruerande text, hade vi ställt frågor om huruvida eleven upplevde genomgången kring uppgiften som otydlig eller om uppgiften behövde delas upp i mindre delar för att underlätta skrivandet. Kanske hade vi tagit reda på om det var något som hände i klassrummet som bidrog till att svårigheten uppstod.
Jag hoppas att vi tillsammans kan resonera och reflektera kring rapporten i syfte att kvalitetssäkra vårt arbete och för att lyfta goda erfarenheter som vi har med oss.
Klicka här för att läsa Skolinspektionens rapport: Länk till rapporten: Att skapa förutsättningar för delaktighet i undervisningen
Senaste kommentarer