Skolinspektionen ser en fortsatt stor andel grundskolor och gymnasieskolor som bedöms ha stora brister inom området extra anpassningar och särskilt stöd. Överlag handlar det om att skolor saknar rutiner kring hur det åtgärdande arbetet ska fortskrida liksom hur verksamheten ska organisera arbetet så att lärare och elevhälsan kan samarbeta och nyttja varandras kompetenser kring processerna. Det saknas också arbetssätt över hur arbetet ska struktureras och organiseras för att upptäcka elevens behov och för att planera och utföra det stöd som eleven är i behov av. En annan vanlig brist inom både grund- och gymnasieskolan handlar också om att arbetet med trygghet och studiero brister. (Årsrapport 2018. Skillnader i skolkvalitet och strategisk styrning. Skolinspektionen).
Organisatoriska stödstrukturer med utarbetade rutiner är en förutsättning i arbetet med att dels upptäcka och möta elevernas olika behov, dels i arbetet med hur insatserna planeras och utförs på skol-, grupp- och individnivå för att möta behoven.
Skollagen innehåller riktlinjer för hur arbetet med individuella stöd-insatser ska utformas efter att det uppmärksammats att en elev riskerar att inte utvecklas i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen, eller mot att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås. I den mån det är möjligt genomförs extra anpassningar; om detta inte är tillräckligt inleds en utredning som undersöker om det finns behov av särskilt stöd. Finns detta behov ska ett åtgärdsprogram utarbetas.
En utredning innebär att kartlägga elevens situation på skol-, grupp- och individnivå samt att noggrant analysera kartläggningen för att till slut göra en pedagogisk bedömning. Huruvida extra anpassningar eller särskilt stöd ska genomföras beslutas med hänsyn till elevens styrkor, svårigheter och behov. Det är inte lämpligt att på förhand bestämma hur länge stödinsatserna ska utövas; detta måste avgöras utifrån effekterna av insatserna och elevens utveckling mot kunskapskraven eller hur eleven utvecklas i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen. Besluten tas efter uppföljning och utvärdering.
Individuella stödinsatser ska i första hand utföras i elevens dagliga undervisning. Särlösningar och exkluderande aktiviteter ska så långt som möjligt undvikas. Att elever tillhör en kamratgrupp är nödvändigt för att de ska utvecklas och motiveras till att lära. Att identifiera och analysera hur behoven ser ut är den första insatsen som måste ske innan åtgärder beslutas. Det är inte självklart att den åtgärd som gjordes från början visar på goda effekter för eleven, och därför är det viktigt att åtgärderna kontinuerligt följs upp.
Rektorn ansvarar för att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Det är också rektorn som beslutar om åtgärdsprogram ska utarbetas. Det är alltså rektor som ansvarar för att arbetet med säkerhet sker. Ett sätt att överblicka arbetsprocessen och att kvalitetssäkra arbetet är att fysiskt mötas och samtala om processen, och att utveckla en överskådlig mall som underlag för samtalen om extra anpassningar, ansvarsområden, om utredning startats, åtgärdsprogram, uppföljning, utvärdering och om insatserna avslutats. Det blir ett bra stöd för lärare, elevhälsan och rektorn när de ska följa arbetsgången och kan vidare användas i det förebyggande arbetet.
- Hur säkerställer din skola arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd?
- Hur samarbetar lärare och elevhälsan på din skola i arbetet med att stödja eleverna att uppnå utbildningens mål?
Senaste kommentarer