”Elevernas läsförståelse utvecklades efter det att läraren planerat och utfört högläsning varje dag tillsammans med klassen. Vidare beskrev eleverna att högläsningen som utfördes av läraren varje morgon skapade trygghet i klassrummet ”. Hur kan högläsning bli ett pedagogiskt verktyg i undervisningen? Det här är ett mycket kort exempel på hur en fiktiv berättelse kan användas som ett samtalsverktyg i det kollegiala lärandet.
Teorier kan bli lättare att förstå och koppla på i det praktiska arbetet när personal i grupp samtalar och reflekterar för att försöka förstå det som händer i en påhittad berättelse. Fiktiva berättelser behöver inte heller bli lika känsloladdade som när man som pedagogisk personal utforskar en riktig berättelse kring till exempel en undervisningssituation. Det är dock viktigt att fiktiva berättelser handlar om sådant som personalen känner igen sig i och som förekommer i den dagliga verksamheten. När vi använder oss av fiktiva berättelser berör vi inte någon reell elev. På så sätt kan det födas idéer och kreativitet ur utmaningar som vi står i. Tidigare erfarenheter kring liknande situationer som den fiktiva berättelsen beskriver kan gagna yrkesrollen i det dagliga arbetet och leda till att eventuella problem kan lösas.
Syftet med fiktiva berättelser är att använda sig av personalens kunskaper och perspektiv. Personalen får möjlighet att gemensamt beskriva, analysera och reflektera kring olika situationer. Till stor del handlar det om att ta lärdom av varandras kunskaper och att bli medveten om varför man som lärare, specialpedagog eller annan skolpersonal gör som man gör vid vissa situationer. Samtalen öppnar för flera möjliga vägar att se på situationen och leder till olika svar beroende på vilket perspektiv man utgår ifrån. Samtalen kan bidra till att man ökar sin kompetens och till att man finner goda pedagogiska lösningar i till exempel sin undervisning.
Den korta fiktiva berättelsen som jag presenterar nedan är ett exempel som jag har med på olika sätt i mina böcker Kollegialt lärande -att handleda i skolans värld (2019) och Elevhälsoarbete för specialpedagoger- en handbok (2017). Det är en kort berättelse som kan hjälpa oss att utveckla vårt register med frågor i syfte att ta reda på elevers styrkor och svårigheter, och som kan stötta oss i arbetet med att definiera svårigheter och planera hur de kan förebyggas.
Alexander går i årskurs 5 på grundskolan. Läraren upplever att Alexander lätt tappar fokus när han arbetar ensam, vid enskilt arbete. Det visar sig genom att han går runt och pratar med kamraterna i stället för att fokusera på sin uppgift. När lärarna pratar med honom om situationen blir han arg och irriterad. Alexander tycker om att arbeta med datorer. Vid några tillfällen har han redovisat sina arbetsuppgifter via digitala verktyg med mycket goda resultat.
Lärarna upplever att Alexander inte har så många kamrater. På rasterna kan lärarna se hur han strosar omkring på skolgården själv. Ibland kan han ställa sig vid sidan av de andra eleverna på skolgården för att titta på när de spelar fotboll (Lindqvist, 2019).
Använd frågorna nedan till berättelserna och utveckla gärna fler frågor:
- Beskriv situationen- vad ser vi för styrkor? Vad ser vi för möjligheter?
- Vad ser vi för svårigheter? När och var uppstår svårigheterna?
- Vad ser vi för behov?
- Hur kan vi möta behoven?
- Vad behöver vi mer ta reda på?
Senaste kommentarer